Missförstå mig inte, jag stortrivs med livet som politiker. Tycker att det jag gör är lärorikt, stimulerande, omväxlande och faktiskt ganska viktigt. Jag får träffa många människor, ibland får jag beröm, ibland får jag skäll och så ska det vara. Jag får vara med om saker jag inte fått uppleva om det inte varit för mitt politikerliv. Jag arbetar hårt, är hemifrån många timmar, men ibland kan jag också "ta ledigt" en eftermiddag eller två, utan att "be om lov".
Trots att jag har ett av de roligaste jobben jag kan tänka mig, så funderar jag ibland på om jag gör "rätt sak", om jag använder min tid på det sätt jag vill. Jag kanske skulle jobba som lärare igen, skriva en roman, ägna mig åt någon välgörenhetsorganisation, omskola mig, flytta till Nepal, köpa en olivlund eller som tankarna går nu, driva en camping. Kan verkligen se mig själv som campingarrendator (eller vad det heter?). Jag kan se mig själv gå och plocka lite, sköta trädgården, koka kaffe, prata med gästerna och sälja lite från kiosken. Givetvis är det ingen stor camping, utan en liten, gästvänlig och personlig sort. Jag går barfota i gräset medan min hund springer bredvid, givetvis skiner solen och alla gästerna är trevliga och på gott humör. Toaletter och duschar fungerar som de ska, den vedeldade bastun är helt utan problem, gästerna kommer in i strid ström, glassen är lagom kall, kaffet alltid nybryggt, fåglarna kvittrar, barnen gungar och ungdomarna spelar kubb. Det är helt enkelt ett behagligt, stressfritt liv att sköta om en camping.
Vän av ordning påpekar att det är hårt jobb, gräsklippare som krånglar, bokföring som ska skötas, ekonomin svår att få till, gäster som bråkar och avlopp som krånglar. En annan vän påpekar att jag efter ett tag skulle bli uttråkad i ösregnet och känna mig fast eftersom jag ensam måste sköta ruljansen och inte kommer ha råd att skaffa avbytare. Ytterligare en vän säger lite försiktigt att jag nog skulle sakna politiken.
Snälla ni, låt mig drömma, låt mig vara i min fantasi. Bara ett litet tag. Jag kommer inte att förverkliga alla mina drömmar, men jag tänker låta dem vara mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar