#54 Rädslan förminskar oss

Det är tre år sedan en man bestämde sig för att släcka 77 människors liv. 69 av dem sköts på Utöya, varav 55 var under 20 år. Ungdomar på läger. Förväntansfulla, glada, sommarlovslediga ungdomar som vi alla trodde hade hela livet framför sig. Idag går mina tankar till dem, till deras nära och kära och till dem som överlevde. 

Vad är det som får en människa att utföra ett sådant dåd? Att kallblodigt mörda oskyldiga människor, som han inte har någon relation till. Idioti, vansinne, ilska, ideologi? Vi har inga svar på det. Det vi vet är att mannens uppväxt var trasslig. Detta är förstås ingen ursäkt, det är många som haft trasslig bakgrund. 

Vi får aldrig glömma, men inte heller gå omkring och vara rädda. Själv har jag låtit bli att göra vissa saker pga rädslan för terrordåd. Då har terroristerna fått som de vill. Då har de makt. Vår rädsla är deras styrka. 

Kampen mot främlingsfientlighet och för mångfald är också en kamp för frihet. Min och din frihet ska inte begränsas av våra rädslor eller hållas tillbaka av enfald. Rädslan begränsar oss inte bara, den gör oss också farligare. 

Vi andra är alltid många fler än både fascister, rasister och terrorister. Det ska vi aldrig glömma.