lördag 12 oktober 2013

Gratis busskort i inflyttningspresent

Läser i Smp att Länstrafiken vill erbjuda gratis kollektivtrafik till ett antal personer för att öka antalet resenärer. Läs artikeln här. Ett annat sätt är att nyinflyttade får gratis busskort i en månad. Här är min och Åsa K Björkmarkers motion om gratis busskort.
Den väntas gå igenom på fullmäktige på tisdag.

Motion angående gratis kollektivtrafik för nyinflyttade


Att skaffa sig nya, goda vanor tar både tid och är lite motigt i starten. 
Växjö kommun strävar efter att bli fossilbränslefritt och idag kommer 80% av våra koldioxidutsläpp från trafiken. Därför måste vi arbeta med beteendeförändringar så att fler  väljer cykel och kollektivtrafik framför bil. 
I samband med att någon flyttar in i vår kommun och hen blir informerad om vad Växjö -Europas grönaste stad innebär, vore det bra att de får upp ögonen för att vi har en väl fungerande kollektivtrafik. Om man börjar åka kollektivt är förutsättningarna för att man fortsätter goda.

Med anledning av ovanstående föreslår vi fullmäktige att ge nyinflyttade en inflyttningspresent som innebär

- att nyinflyttade erbjuds gratis busskort i en månad


Växjö 2013

Malin Lauber (S)        Åsa K Björkmarker (S)

måndag 7 oktober 2013

Nej - livet är inte alltid happy, happy...

Har du läst Smålandspostens ledare i lördags den 5/10 "Långt ifrån happy happy" av Marcus Svensson? Det har jag gjort, många gånger och jag förstår inte vad han menar. Jag hoppas att jag missförstår hans text annars blir jag rädd. 
Marcus Svensson skriver att föräldrars ansvar inte upphör vid en skilsmässa, men har någon någonsin hävdat detta? Jag vill påstå att en del faktiskt skiljer sig just för att de tar ansvar för sina barn, sen följer många tuffa år som ensamstående förälder med barnet i fokus och en period då man alltid, ALLTID, får sätta sig själv långt ner på prioriteringslistan. Vidare verkar Svensson mena att frånskilda, lågutbildade föräldrar är ansvariga för sämre skolresultat, psykisk ohälsa, barnfattigdom och missbruk. Han skriver också "För framför oss ser vi också en ökad klyfta mellan fungerande och välmående familjer med välutbildade, arbetande och gifta föräldrar å ena sidan, å andra lågutbildade, arbetslösa, ensamstående och ogifta föräldrar" Marcus Svensson anklagar vänstern för att i sin strävan efter att bryta med normer och riva upp en borgerlig livsstil, riva ner de naturliga gemenskaperna.

Ju fler gånger ja läser hans text, desto fler blir frågorna. Vad är de "de naturliga gemenskaperna"? Själv lever jag som ensamstående mamma sedan flera år tillbaka men vill hävda att både jag och mina barn ingår i många naturliga gemenskaper. släktingar, vänner och även barnens pappa finns närvarande i våra liv - helt naturligt! Jag undrar också hur stor skuld jag har till att barn lever i ekonomiskt utsatta familjer och att skolresultaten sjunker? Om jag ändå bara hade skärpt till mig, bitit ihop och låtit bli att skilja mig. Om vi som skiljt oss bara låtit bli, hade vi enligt Svensson, inte heller behövt nattomsorg till barnen. Hur tänkte vi som är frånskilda? Varför tog vi inte ansvar?

Jag vill hävda att det är den politik som regeringen Reinfeldt bedrivit de senaste sju åren, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, som lett till sjunkande skolresultat, ökade klyftor och därmed fler barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Jag tänker inte lägga det också på mitt samvete, som ensamstående förälder har man redan en stor "dåligt-samvete-säck" som man bär omkring på.

Marcus Svensson skriver slutligen om att det behövs stöd för föräldrar om skiljer sig, så att de kan bli så överens som möjligt. Denna hjälp finns ju, som han skriver, redan idag. Den måste bli mer lättåtkomlig, känd och mindre tabubelagd. Med texter som ovannämnda blir det ännu mer skamligt att skilja sig.

Nej, livet är inte alltid happy, happy men jag tror inte att en skilsmässa är ett mått på hur lycklig eller olycklig du är. Att stanna kvar i ett normativt måste-äktenskap och i en "naturlig gemenskap som man förknippar med en borgerlig livsstil" och vara olycklig känns inte så värst happy, happy.


söndag 6 oktober 2013

Syriens barn

I alla krig är det barnen som drabbas värst och som får betala dyrt för konflikten. Konflikten i Syrien är inget undantag. Barnen får betala med sina liv och sin trygghet. Idag befinner sig tre miljoner barn på flykt undan inbördeskriget som började under våren 2011.
Än en gång står världen och ser på.

Mer än hälften av alla flyktingar är barn. Barn är alltid den mest utsatta och sårbara gruppen, även om de lyckas fly. Vi minns de hemska bilderna från gasattacken i Damaskus i augusti. Minst ett femtiotal av de döda var barn. Cirka 7000 barn har dödats inne i Syrien.
Världen står och ser på.

Det tar minst två generationer att bearbeta och komma tillrätta med trauman efter krig. När många barn är offer kan man förstå att konflikten i Syrien kommer att sätta djupa spår lång tid framöver. En hel generations oskyldiga barn och ungdomars liv står på spel. De förlorar inte bara sina hem och familjer, utan även sin framtidstro. Vi kan inte blunda för krisen i Syrien - den kommer inte att försvinna av sig själv men
Världen står och ser på.

Säkerhetsläget inne i Syrien gör det svårt att klara ut hur mycket livsmedel det finns tillgång till i landet, men det mesta pekar på att bristen på mat är stor för Syriens barn. Vissa av de livsmedel som finns har dessutom ökat kraftigt i pris, ibland har priserna ökat med 100%. Som flyktingar riskerar barnen dessutom att ställas inför nya hot som sexuellt våld, barnarbete, sjukdomar, människohandel och tvångsäktenskap.
Världen står och ser på.

FN:s säkerhetsråd har varit blockerat och handlingsförlamat även om man nu påbörjat sitt arbete. Dödandet, våldet och förtrycket i Syrien måste få ett slut. Alla parter måste ställas till svaras för begångna krigsförbrytelser och omvärlden måste bistå med humanitär hjälp. FN måste agera kraftfullt och göra vad som behövs för att få slut på folkmordet i Syrien.
Världen kan inte längre stå och se på.

torsdag 3 oktober 2013

Censur i offentliga rummet

Nina Hemmingsson ställer ut sina bilder på Smålands museum. Hennes illustrationer är djärva, roliga och aktuella. Vi är nog många som i vissa delar känner igen oss i dem. På Kulturparken Smålands hemsida läser jag "Hon har fått fria tyglar att skapa utställningen där hon utgått från sig själv."

Fria tyglar får hon däremot inte av reklamföretagen som bland annat har hand om busskurerna i Växjö. När hennes utställning ska promotas säger de att hon måste ändra sitt konstverk. Hennes tecknade kvinna har inga trosor på sig. Du kan se bilden och läsa mer här Uppseendeväckande tycker man och det kan väcka anstöt. Vi som sett bilden höjer lite på ögonbrynen och förstår inte riktigt vad de menar. En kvinna som illustrerar en kvinna. Kan inte låta bli att reflektera över hur det varit om det varit en man som illustrerat en man.

Jag har tidigare varit kritisk till allt mer reklam i det offentliga rummet och de dåliga avtal Växjö kommun har med bland annat JC Decaux. Att nu reklamföretagen väljer att censurera en konstnär stärker mig i min övertygelse. Ska de bestämma vad som får visas i det offentliga rummet? De censurerar en konstnär men kan tillåta reklam från i princip vilket företag som helst.

Den här "incidenten" väcker många frågor. Vem bestämmer hur det offentliga rummet ska se ut? Vem avgör vad du och jag ska titta på när vi väntar på bussen? Vem har rätt att censurera våra torg och gator?

Sverige är ett öppet, tillåtande land. Jag vill att det ska förbli så. När vi börjar censurera konst närmar vi oss ett samhälle som jag inte vill ha. Jag vill inte heller "återgå" till det pryda och göra kvinnans kön till något snuskigt. Det är dags för oss att återta makten över det offentliga rummet istället för att låta marknadskrafter bestämma vad vi ska se eller inte se.

*Reklamplats i de flesta busskurer säljs av Clear Channel