Har kyrkan historiskt sätt varit en plats där kvinnor fått utrymme långt innan feminismen fanns? Eller är kristendomen ett hinder för kvinnans frigörelse och jämställdhet? Frågor jag ställer mig efter ett twitterinlägg och efter att ha läst "Världen idag" 10-08-23 Givetvis har jag inget svar på frågorna, jag är varken teolog, etnolog ellr jämställdhetsforskare, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera lite.
Låt mig först klargöra att min relation till Gud eller liknande kraft för det mesta är tämligen god. Jag har inget problem med just den saken. Det är religioner och samfund som ställer till det lite för mig. I artikeln "Kvinnor i kristendomens spår" av Lars F Eklund, skriver han att kvinnor spelar en betydelsefull roll i frälsningshistorien. Han ger sedan några exempel på hur kvinnor har fått ta plats. Exempel som att Maria blev tillfrågad om hon ville bli Jesus mamma, att det är kvinnor som dröjer sig kvar vid korset efter korsfästelsen, att genom dopet fick kvinnorna komma med i kyrkans gemenskap och sitta bredvid männen. Han skriver också om kvinnor som blivit helgon och martyrer samt att kvinnor fick gå i kloster och genom kyrkans försorg skaffa sig högre utbildning. Han tar också upp exempel ur Galterbrevet där jämlikheten inför Gud tydliggörs "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."
Är detta då exempel på att kvinnan fått utrymme långt innan feminismen fanns? Ja, kvinnan fick utrymme, men långt, långt ifrån en jämställd plats med mannen. I det avseende har religioner, så även Kristendomen, en lång väg att gå. Tack vare Islam slapp kvinnorna i andra delen av världen bli levande begravda, de fick rätt till ett visst arv och de fick synas mer ute i samhället än tidigare. Att säga ja till att bli mamma eller slippa bli levande begravd är idag, snarare en självklarhet, än att betraktas som ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Kan hända att kyrkan har gjort mycket bra för kvinnorna men jag vill hävda att kyrkan också har en mörk historia och därmed ett ansvar att driva jämställdhetsfrågor nu. Lars F Eklund citerar Galterbrevet, måhända kvinnorna var jämlika inför Gud (som jag skrev det är inte Gud som är problemet) men de var och är ännu inte jämställda i samhället. Jag skulle kunna räkna upp många bibelcitat som visar att kvinnan var förtryckt och så skulle förbli, men tänker inte göra det här. Det är inte så konstigt eftersom det var ett patriarkaliskt samhälle i Mellanöstern för 2000-3000 år sedan.Gud gör inte skillnad på könen, det är det männsikorna som gör. I kyrkans namn har kvinnor bränts på bål, har kvinnor lovat att vara undergivna och senare tillgivna mannen och i kyrkans namn har män misshandlat kvinnor för att de uttryckt sina åsikter. Genom kyrkans patriakala struktur rättfärdigades mannens plats som överordnad sin kvinna. Jag vet att kyrkan har reformerats, och inte står för det här längre, bortsett från enstaka individer, men jag anser att kyrkan borde vara mer aktiva i jämställdhetsdebbaten. Inte minst påverka sina kollegor runt om i världen som beskriver sig som kristna i olika grenar, men som har kvar en förlegad kvinno- och människosyn.
"...Svenska kyrkan hör till ett av de mest progressiva kristna samfunden i världen och är en föregångare i kristenheten med sina modiga beslut om kvinnliga präster, samkönade äktenskap och självklara försvar för solidaritet och rättvisa i världen liksom i Sverige. " Helle Klein
Jag kommer att fortsätta kalla mig feminist så länge maskulint är högre värderat än feminint och så länge män generellt är överordnade kvinnor behövs det personer som kallar sig feminister. En feministisk kyrka kanske?
Vi får inte glömma att alla religioner och samfund är skapade av människor för länge, länge sedan som var barn av sin tid. Gud byggde varken synagoger, tempel, moskeer eller kyrkor. Det gjorde människorna.
”Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad herren gör. Jag kallar er vänner, därför att jag låtit er veta allt vad jag har hört av Livsanden.” Johannesevangeliet 15:15
Låt mig först klargöra att min relation till Gud eller liknande kraft för det mesta är tämligen god. Jag har inget problem med just den saken. Det är religioner och samfund som ställer till det lite för mig. I artikeln "Kvinnor i kristendomens spår" av Lars F Eklund, skriver han att kvinnor spelar en betydelsefull roll i frälsningshistorien. Han ger sedan några exempel på hur kvinnor har fått ta plats. Exempel som att Maria blev tillfrågad om hon ville bli Jesus mamma, att det är kvinnor som dröjer sig kvar vid korset efter korsfästelsen, att genom dopet fick kvinnorna komma med i kyrkans gemenskap och sitta bredvid männen. Han skriver också om kvinnor som blivit helgon och martyrer samt att kvinnor fick gå i kloster och genom kyrkans försorg skaffa sig högre utbildning. Han tar också upp exempel ur Galterbrevet där jämlikheten inför Gud tydliggörs "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."
Är detta då exempel på att kvinnan fått utrymme långt innan feminismen fanns? Ja, kvinnan fick utrymme, men långt, långt ifrån en jämställd plats med mannen. I det avseende har religioner, så även Kristendomen, en lång väg att gå. Tack vare Islam slapp kvinnorna i andra delen av världen bli levande begravda, de fick rätt till ett visst arv och de fick synas mer ute i samhället än tidigare. Att säga ja till att bli mamma eller slippa bli levande begravd är idag, snarare en självklarhet, än att betraktas som ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Kan hända att kyrkan har gjort mycket bra för kvinnorna men jag vill hävda att kyrkan också har en mörk historia och därmed ett ansvar att driva jämställdhetsfrågor nu. Lars F Eklund citerar Galterbrevet, måhända kvinnorna var jämlika inför Gud (som jag skrev det är inte Gud som är problemet) men de var och är ännu inte jämställda i samhället. Jag skulle kunna räkna upp många bibelcitat som visar att kvinnan var förtryckt och så skulle förbli, men tänker inte göra det här. Det är inte så konstigt eftersom det var ett patriarkaliskt samhälle i Mellanöstern för 2000-3000 år sedan.Gud gör inte skillnad på könen, det är det männsikorna som gör. I kyrkans namn har kvinnor bränts på bål, har kvinnor lovat att vara undergivna och senare tillgivna mannen och i kyrkans namn har män misshandlat kvinnor för att de uttryckt sina åsikter. Genom kyrkans patriakala struktur rättfärdigades mannens plats som överordnad sin kvinna. Jag vet att kyrkan har reformerats, och inte står för det här längre, bortsett från enstaka individer, men jag anser att kyrkan borde vara mer aktiva i jämställdhetsdebbaten. Inte minst påverka sina kollegor runt om i världen som beskriver sig som kristna i olika grenar, men som har kvar en förlegad kvinno- och människosyn.
"...Svenska kyrkan hör till ett av de mest progressiva kristna samfunden i världen och är en föregångare i kristenheten med sina modiga beslut om kvinnliga präster, samkönade äktenskap och självklara försvar för solidaritet och rättvisa i världen liksom i Sverige. " Helle Klein
Jag kommer att fortsätta kalla mig feminist så länge maskulint är högre värderat än feminint och så länge män generellt är överordnade kvinnor behövs det personer som kallar sig feminister. En feministisk kyrka kanske?
Vi får inte glömma att alla religioner och samfund är skapade av människor för länge, länge sedan som var barn av sin tid. Gud byggde varken synagoger, tempel, moskeer eller kyrkor. Det gjorde människorna.
”Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad herren gör. Jag kallar er vänner, därför att jag låtit er veta allt vad jag har hört av Livsanden.” Johannesevangeliet 15:15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar