lördag 12 oktober 2013

Gratis busskort i inflyttningspresent

Läser i Smp att Länstrafiken vill erbjuda gratis kollektivtrafik till ett antal personer för att öka antalet resenärer. Läs artikeln här. Ett annat sätt är att nyinflyttade får gratis busskort i en månad. Här är min och Åsa K Björkmarkers motion om gratis busskort.
Den väntas gå igenom på fullmäktige på tisdag.

Motion angående gratis kollektivtrafik för nyinflyttade


Att skaffa sig nya, goda vanor tar både tid och är lite motigt i starten. 
Växjö kommun strävar efter att bli fossilbränslefritt och idag kommer 80% av våra koldioxidutsläpp från trafiken. Därför måste vi arbeta med beteendeförändringar så att fler  väljer cykel och kollektivtrafik framför bil. 
I samband med att någon flyttar in i vår kommun och hen blir informerad om vad Växjö -Europas grönaste stad innebär, vore det bra att de får upp ögonen för att vi har en väl fungerande kollektivtrafik. Om man börjar åka kollektivt är förutsättningarna för att man fortsätter goda.

Med anledning av ovanstående föreslår vi fullmäktige att ge nyinflyttade en inflyttningspresent som innebär

- att nyinflyttade erbjuds gratis busskort i en månad


Växjö 2013

Malin Lauber (S)        Åsa K Björkmarker (S)

måndag 7 oktober 2013

Nej - livet är inte alltid happy, happy...

Har du läst Smålandspostens ledare i lördags den 5/10 "Långt ifrån happy happy" av Marcus Svensson? Det har jag gjort, många gånger och jag förstår inte vad han menar. Jag hoppas att jag missförstår hans text annars blir jag rädd. 
Marcus Svensson skriver att föräldrars ansvar inte upphör vid en skilsmässa, men har någon någonsin hävdat detta? Jag vill påstå att en del faktiskt skiljer sig just för att de tar ansvar för sina barn, sen följer många tuffa år som ensamstående förälder med barnet i fokus och en period då man alltid, ALLTID, får sätta sig själv långt ner på prioriteringslistan. Vidare verkar Svensson mena att frånskilda, lågutbildade föräldrar är ansvariga för sämre skolresultat, psykisk ohälsa, barnfattigdom och missbruk. Han skriver också "För framför oss ser vi också en ökad klyfta mellan fungerande och välmående familjer med välutbildade, arbetande och gifta föräldrar å ena sidan, å andra lågutbildade, arbetslösa, ensamstående och ogifta föräldrar" Marcus Svensson anklagar vänstern för att i sin strävan efter att bryta med normer och riva upp en borgerlig livsstil, riva ner de naturliga gemenskaperna.

Ju fler gånger ja läser hans text, desto fler blir frågorna. Vad är de "de naturliga gemenskaperna"? Själv lever jag som ensamstående mamma sedan flera år tillbaka men vill hävda att både jag och mina barn ingår i många naturliga gemenskaper. släktingar, vänner och även barnens pappa finns närvarande i våra liv - helt naturligt! Jag undrar också hur stor skuld jag har till att barn lever i ekonomiskt utsatta familjer och att skolresultaten sjunker? Om jag ändå bara hade skärpt till mig, bitit ihop och låtit bli att skilja mig. Om vi som skiljt oss bara låtit bli, hade vi enligt Svensson, inte heller behövt nattomsorg till barnen. Hur tänkte vi som är frånskilda? Varför tog vi inte ansvar?

Jag vill hävda att det är den politik som regeringen Reinfeldt bedrivit de senaste sju åren, tillsammans med de övriga borgerliga partierna, som lett till sjunkande skolresultat, ökade klyftor och därmed fler barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Jag tänker inte lägga det också på mitt samvete, som ensamstående förälder har man redan en stor "dåligt-samvete-säck" som man bär omkring på.

Marcus Svensson skriver slutligen om att det behövs stöd för föräldrar om skiljer sig, så att de kan bli så överens som möjligt. Denna hjälp finns ju, som han skriver, redan idag. Den måste bli mer lättåtkomlig, känd och mindre tabubelagd. Med texter som ovannämnda blir det ännu mer skamligt att skilja sig.

Nej, livet är inte alltid happy, happy men jag tror inte att en skilsmässa är ett mått på hur lycklig eller olycklig du är. Att stanna kvar i ett normativt måste-äktenskap och i en "naturlig gemenskap som man förknippar med en borgerlig livsstil" och vara olycklig känns inte så värst happy, happy.


söndag 6 oktober 2013

Syriens barn

I alla krig är det barnen som drabbas värst och som får betala dyrt för konflikten. Konflikten i Syrien är inget undantag. Barnen får betala med sina liv och sin trygghet. Idag befinner sig tre miljoner barn på flykt undan inbördeskriget som började under våren 2011.
Än en gång står världen och ser på.

Mer än hälften av alla flyktingar är barn. Barn är alltid den mest utsatta och sårbara gruppen, även om de lyckas fly. Vi minns de hemska bilderna från gasattacken i Damaskus i augusti. Minst ett femtiotal av de döda var barn. Cirka 7000 barn har dödats inne i Syrien.
Världen står och ser på.

Det tar minst två generationer att bearbeta och komma tillrätta med trauman efter krig. När många barn är offer kan man förstå att konflikten i Syrien kommer att sätta djupa spår lång tid framöver. En hel generations oskyldiga barn och ungdomars liv står på spel. De förlorar inte bara sina hem och familjer, utan även sin framtidstro. Vi kan inte blunda för krisen i Syrien - den kommer inte att försvinna av sig själv men
Världen står och ser på.

Säkerhetsläget inne i Syrien gör det svårt att klara ut hur mycket livsmedel det finns tillgång till i landet, men det mesta pekar på att bristen på mat är stor för Syriens barn. Vissa av de livsmedel som finns har dessutom ökat kraftigt i pris, ibland har priserna ökat med 100%. Som flyktingar riskerar barnen dessutom att ställas inför nya hot som sexuellt våld, barnarbete, sjukdomar, människohandel och tvångsäktenskap.
Världen står och ser på.

FN:s säkerhetsråd har varit blockerat och handlingsförlamat även om man nu påbörjat sitt arbete. Dödandet, våldet och förtrycket i Syrien måste få ett slut. Alla parter måste ställas till svaras för begångna krigsförbrytelser och omvärlden måste bistå med humanitär hjälp. FN måste agera kraftfullt och göra vad som behövs för att få slut på folkmordet i Syrien.
Världen kan inte längre stå och se på.

torsdag 3 oktober 2013

Censur i offentliga rummet

Nina Hemmingsson ställer ut sina bilder på Smålands museum. Hennes illustrationer är djärva, roliga och aktuella. Vi är nog många som i vissa delar känner igen oss i dem. På Kulturparken Smålands hemsida läser jag "Hon har fått fria tyglar att skapa utställningen där hon utgått från sig själv."

Fria tyglar får hon däremot inte av reklamföretagen som bland annat har hand om busskurerna i Växjö. När hennes utställning ska promotas säger de att hon måste ändra sitt konstverk. Hennes tecknade kvinna har inga trosor på sig. Du kan se bilden och läsa mer här Uppseendeväckande tycker man och det kan väcka anstöt. Vi som sett bilden höjer lite på ögonbrynen och förstår inte riktigt vad de menar. En kvinna som illustrerar en kvinna. Kan inte låta bli att reflektera över hur det varit om det varit en man som illustrerat en man.

Jag har tidigare varit kritisk till allt mer reklam i det offentliga rummet och de dåliga avtal Växjö kommun har med bland annat JC Decaux. Att nu reklamföretagen väljer att censurera en konstnär stärker mig i min övertygelse. Ska de bestämma vad som får visas i det offentliga rummet? De censurerar en konstnär men kan tillåta reklam från i princip vilket företag som helst.

Den här "incidenten" väcker många frågor. Vem bestämmer hur det offentliga rummet ska se ut? Vem avgör vad du och jag ska titta på när vi väntar på bussen? Vem har rätt att censurera våra torg och gator?

Sverige är ett öppet, tillåtande land. Jag vill att det ska förbli så. När vi börjar censurera konst närmar vi oss ett samhälle som jag inte vill ha. Jag vill inte heller "återgå" till det pryda och göra kvinnans kön till något snuskigt. Det är dags för oss att återta makten över det offentliga rummet istället för att låta marknadskrafter bestämma vad vi ska se eller inte se.

*Reklamplats i de flesta busskurer säljs av Clear Channel

söndag 15 september 2013

Jag blev politiker

Jag fick höra att om man ville bli politiker var det bara att spela "Vem vill bli miljonär?" Personen hade läst en insändare i SMP från 2012 http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/insandare/du-kan-alltid-bli-politiker(3215896).gm , där skribenten uppmanar arbetslösa att bli politiker. Kan bara säga att min politikerbana är långt ifrån spelet "Vem vill bli miljonär?"

2005 startade jag min politiska karriär. Jag var då en samstående mamma med två hyfsat små barn. Jag blev medlem i socialdemokraterna och blev ganska snabbt engagerad i dåvarande jämställdhetskommittén.  Jag var sk fritidspolitiker vilket innebär att man har sitt ”vanliga” jobb och går på möten vilka är arvoderade. På sin fritid läser man alla handlingar och förbereder sig på andra sätt. Aldrig att jag hade kunnat tänka mig att politik var så roligt. Efter valet 2006 fick jag förfrågan om jag ville vara ledamot i tekniska nämnden, fortfarande som fritidspolitiker. Jag använde ingen av livlinorna liknande ”vem vill bli miljonär” utan visade engagemang och vilja och jag vill tro att det var just därför jag fick denna möjlighet.  Under fyra år var jag ledamot i tekniska nämnden och på sammanträdena  och på min fritid försökte jag lära mig allt om dag- och  spillvatten, om biogas, watts gupp, snöplogning, vattendomar och renhållning. Tänk att det kunde vara så spännande med sopor! Och dagvattnet hade jag inte reflekterat över tidigare. Det var möten sena  eftermiddagar i kommunhuset och på kvällar och helger med mina partikamrater. Efter valet 2010 fick jag den stora förmånen att få frågan om att bli vice ordförande i nämnden. Jag blev också invald i kommunfullmäktige och fick en del andra uppdrag. Som vice ordförande i Tekniska nämnden har jag tio ”fasta” timmar i veckan dvs avlönade timmar av kommunen.  Att vara deltidspolitker är otroligt roligt och inspirerande. Dessutom kan jag påverka saker och vara med om att beslut fattas och sen se hur de verkställs. Jag arbetar hårt! Många timmar borta från hemmet, från tonåringar, hund, tvätt, matlagning, trädgård och fritidsintressen. Men det är värt det, för jag vill vara med, jag vill påverka, vara med där besluten fattas. Jag tror att jag har fått möjligheten för att jag har arbetat hårt och för att någon tycker att jag har något att säga! Givetvis kan jag inte försörja mig, tonåringarna och hunden på min 10 timmars  politikerlön (så bra tjänar vi inte) utan jag har även ett ”vanligt” jobb, faktiskt inom en kommunal förvaltning. Jag har stor nytta av mina erfarenheter från politiken inom mitt tjänstemannauppdrag och tvärtom.  Att vara deltidspolitiker är väldigt fruktsamt eftersom jag fortfarande har en fot kvar i ett annat liv och kan se saker från lite olika synvinklar, men det är stundtals lite slitsamt, att aldrig vara på ”rätt” jobb. De flesta av oss som är politiker är fritidspolitiker och några av oss är deltidspolitiker, inom kommunpolitiken är det bara ett fåtal som är heltidspolitiker. Jag försöker vara engagerad på båda mina uppdrag, både som politiker och tjänsteman. Jag arbetar hårt men det är värt det. Jag utvecklar och utvecklas.

Så ja, Du kan alltid bli politiker, men inte genom att använda någon av livlinorna i ”Vem vill bli miljonär”, nej genom att visa engagemang, nyfikenhet och kunna dela med dig av dina tankar och idéer. Vi välkomnar dig, för vi behöver bli fler.


 

fredag 28 juni 2013

Varning för systemskifte i välfärden

1985 myntade Ulf Adelsohn (m) begreppet systemskifte. Efter Adelsohns uttalande förblev moderaterna i opposition och socialdemokraterna fick 44.7% av rösterna. Svenskarna var inte intresserade av ett systemskifte utan ville bibehålla den trygga välfärdsstaten. Det är inte konstigt att Fredrik Reinfeldt och de nya moderaterna valt att inte använda detta begrepp. Men de nya moderaterna tänker precis som de gamla. Enligt Adelsohn inbegriper ett systemskifte följande:
1.       Stora skattesänkningar
2.       Minskad offentlig sektor
3.       Privatiserad välfärd
Just nu ser och hör vi då och då i TV och tidningar om hur journalister ”upptäcker” förändringar i vårt välfärdssystem. Det handlar bla om friskolor som bedrivs av kriminella, vårdskandaler, oseriösa företag som coachar arbetslösa till arbetslöshet, arbetslösa som utnyttjas när de hamnar i fas 3 mm. Privatiseringen i Sverige går snabbare nu än aldrig förr, vilket leder till allvarliga omställningsproblem och kontrollen verkar för den icke insatte i det närmaste obefintlig. Skattesänkningarna är de största på kort tid och den offentliga sektorn krymper för varje dag. Regeringen genomför ett systemskifte, även om de inte vågar använda begreppet. Detta handlar inte bara om effektivitet för medborgarna utan om en ideologisk inriktning – öka marknadens inflytande och minska statens inflytande. Om detta är den rätta eller felaktiga vägen har vi socialdemokrater och högern delade meningar om, men den högerstyrda regeringen bör vara ärlig mot medborgarna och klargöra att de håller på att genomföra ett systemskifte.
Systemskiftet sker givetvis även på kommunal nivå. I vår kommun genomdrivs privatiseringar delvis mot invånarnas vilja. Det är dags att börja kalla saker vid sitt rätta namn.

måndag 1 april 2013

Dåliga (s)kolförslag på kongre(s)sen

Nu är det dags för Socialdemokraternas kongress och Stefan Löfven ska väljas till partiledare av kongressen och därmed medlemmarna. Många viktiga motioner ska behandlas och partiet ska välja vilken politik vi ska gå till val på. Vi ska vinna valet 2014 och peta Reinfeldt o hans kollegor från regeringen.Vi måste vara beredda att styra med den politik som kongressen beslutar om.

Jag tänker uppehålla mig vid två dåliga förlag som jag hoppas inte går igenom. Det första handlar om obligatorisk sommaskola för de elever som inte nått målen och det andra om obligatorisk gymnasieskola. Jag vet inte vilket förslag som är sämst. Båda är dåliga och jag undrar om de som tagit fram förslagen pratat med lärare? Ingen lärare som jag har pratat med tycker att det här är bra förslag - tvärtom!

Jag börjar med det första förslaget - Att vilja att alla elever ska vara behöriga till studier inom gymnasiets nationella program är ju en fantastisk viljeyttring. Jag tror dock inte att vi kommer att nå det målet genom att tvinga ungdomar att gå i skolan under sommaren. Sommarskola är fantstiskt för den som VILL ta igen förlorad tid och läsa upp sitt betyg. Sommarskola för de elever som inte når målen för att de inte är i skolan eller för att de inte gör något när de är där, är en dålig idé. Vad är det som gör att en 15 åring som inte vill vara i skolan under terminen, vill vara där på sommarlovet? Och vad gör vi om ungdomen inte kommer? Nej, tänk om och tänk rätt. Vi måste satsa på de här ungdomarna under terminstid. De resurser som vi är villiga att lägga under sommarlovet, ska vi istället använda till något bra under "vanliga" skoldagar. Vi måste arbeta med motivation och hitta sätt att nå ungdomarna på. Vi kanske måste tänka helt annorlunda. Bedriva undervisning på andra platser tillexempel.      

Det andra förslaget - har du någonsin försökt tvinga en 16 åring till något? För att få arbete idag är genomförd gymnasieskola nästan helt nödvändig. Problemet är att bara för att vi gör den obligatorisk betyder inte det att alla genomför den. Redan idag har vi problem med avhopp från gymnasieskolan, med elever som går där frivilligt. Jag tror inte att det blir lättare i en skola som vi gör obligatorisk och därmed tvingar in ungdomar i. Redan idag börjar 99% av eleverna från årskurs nio gymnasieskolan, om man räknar med de individuella programmen, annars är det 90%. En ganska hög andel alltså. De som inte närvarar i den obligatoriska gymnasieskolan, vad ska vi göra med dem? Polishämtning? Nej, det är bättre att befria den procent som verkligen inte vill och satsa på någon annan vettig uppgift för dem istället. Efter några år väntar en väl fungerande vuxenutbildning på dem, när de vill och är motiverade. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, målsättningar och drömmar. Detta måste vi ta största hänsyn till!

Slopa obligatorisk sommarskola och gymnasieskola. Gör den obligatorisk för kommunerna att erbjuda men frivillig för tonåringarna att delta i. Vi kan använda dessa resurser på bättre och effektivare sätt. Vi kommer inte att lösa problem med behörighet eller avhopp från gymnasieskola med tvång. Nej, vi måste arbeta med motivation och möta ungdomarna där de är, på deras sätt. Vi måste skapa en skolmiljö som ungdomarna inte vill avstå ifrån. Vi måste göra skola attraktiv för både elever och lärare. Vi måste göra skolan så bra att de alltid vill vara där.

Ärade kongressombud - tänk till!

torsdag 7 mars 2013

Gillar inte alliansen insyn?

Alliansen i Växjö håller sitt vallöfte. De privatisera så mycket det bara går. På Tekniska nämndens sammanträde förra veckan var vårt (S+V) första alternativ att avslå förslaget om att upphandla parkeringsövervakningen i Växjö. När detta inte fick gehör ville vi istället göra upphandlingsunderlaget så bra som möjligt genom tilläggsyrkanden. Alliansen avslog våra yrkande som handlar om offentlighet, insyn o meddelandefrihet. Vill inte alliansen ha insyn? Känns som om de borde ha lärt sig att insyn kan vara bra. Den här insändaren skrev jag för en vecka sedan, men den är inte intagen i SMP ännu, så i väntan på det publicerar jag här på eget förlag.

Alliansen i Växjö kommun verkar inte gilla insyn, vilket är beklagligt.
Parkeringsövervakningen ska nu, i alliansens anda av privatisering, ut på entreprenad. På Tekniska nämndens sammanträde valde oppositionen att vara kreativa genom att lägga tlläggsyrkande till upphandlingsunderlaget. Dessa yrkanden var att meddelandefrihet ska råda i samma utsträckning som för kommunanställda, offentlighetsprincipen ska gälla, att kommunens revisorer ska ha insyn i den del av verksamheten som berör Växjö kommuns parkeringsövervakning, samt att kollektivavtal ska följas. Endast yrkandet om kollektivavtal valde alliansen att bifalla. Innebär detta att Växjös styrande majoritet ogillar insyn i kommunal verksamhet och att medarbetare inte ska få säga vad de tycker om sin arbetsplats? Motiveringen var att det inte är skattefinansierad verksamhet, men det är ju fortfarande kommunens som är ansvarig och parkeringar sker mig veterligen på skattefinansierade torg och gator.

torsdag 14 februari 2013

Skicka vårdnadsbidraget till antikrundan


Barn måste få samma möjligheter att få en bra start i livet. Vi vet att det inte är så och att många barn tyvärr redan från början har det sämre förspänt. Socialdemokraterna föreslår nu att vi ska ha en allmän och avgiftsfri förskola från två års ålder. Detta oberoende av vad föräldrarna gör. Förskolan ska finnas till för barnen. En bonus är att föräldrarna kan passa på att arbeta medan barnen är på förskolan. Jag tror att en allmän förskola underlättar strävan efter att alla barn ska få möjligheten att utvecklas väl. Förskolan, om den fungerar bra, stärker barns utveckling och deras framtida livschanser. Pedagogerna i förskolan måste givetvis få verktyg för detta och få arbeta pedagogiskt. De måste få gruppstorlekar som fungerar och tid för planering, utvärdering och reflektion. Precis som andra pedagoger inom vårt skolsystem. Förskolan är en plats som är anpassad efter barns behov och här finns pedagogiska ledare, pedagogiskt material, vuxna som har tid för dem och sist med inte minst, andra barn som de kan spegla och reflektera sig i. Barn växer och utvecklas tillsammans. Vi ska ha en förskola i Sverige som vi är stolta över!

I samband med att vi inför allmän förskola från två års ålder ska vi också avskaffa vårdnadsbidraget! Helst innan dess. Vårdnadsbidraget är gammalt och förlegat! Det är konstigt att allianspartierna som hävdar att (S) är ett bidragsparti själva har infört ett så dåligt bidrag som just vårdnadsbidraget. Ett bidrag som tar pengar från förskoleverksamheten, där de kan komma många till del, och i stället ger mer pengar till några få som redan har en ekonomi som möjliggör för mammorna att vara hemma. Jo, för det är just mammorna som är hemma. Vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, och för oss tillbaka till en tid när kvinnorna står hemma vid spisen och föder barn. Inte bara kvinnor som lever i familjer med god ekonomi hamnar i denna fälla. Även kvinnor med många barn och kvinnor som inte har någon annan försörjning, riskerar att fastna i ”hemma-och-ta-hand-om-mina-barn” fällan. Detta är till stor del kvinnor som är nya i Sverige. På detta sätt förlänger vi deras inträde på arbetsmarknaden, deras möjligheter att lära sig svenska och få ett kontaktnät utanför hemmet. Även barnens språkutveckling samt deras sociala utveckling hämmas. Vårdnadsbidraget luktar unket och ska genast skickas till antikrundan, där det hör hemma bland andra antikviteter.

söndag 10 februari 2013

Landet jag lämnar

Det var längesedan jag bloggade, men livet bjuder in på lite olika sätt...
Idag gör jag det enkelt för mig. Läs Kristian Gidlunds text i Aftonbladet.
Han skriver om vad han ser under sin resa mot livets slut.

Landet jag lämnar - Sverige 2013

Följ gärna också hans blogg, starkt, rörande, berörande
www.ikroppenmin.blogspot.com

More to come...

torsdag 24 januari 2013

Dags för en feministisk kyrka?

Har kyrkan historiskt sätt varit en plats där kvinnor fått utrymme långt innan feminismen fanns? Eller är kristendomen ett hinder för kvinnans frigörelse och jämställdhet? Frågor jag ställer mig efter ett twitterinlägg och efter att ha läst "Världen idag" 10-08-23 Givetvis har jag inget svar på frågorna, jag är varken teolog, etnolog ellr jämställdhetsforskare, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera lite.

Låt mig först klargöra att min relation till Gud eller liknande kraft för det mesta är tämligen god. Jag har inget problem med just den saken. Det är religioner och samfund som ställer till det lite för mig. I artikeln "Kvinnor i kristendomens spår" av Lars F Eklund, skriver han att kvinnor spelar en betydelsefull roll i frälsningshistorien. Han ger sedan några exempel på hur kvinnor har fått ta plats. Exempel som att Maria blev tillfrågad om hon ville bli Jesus mamma, att det är kvinnor som dröjer sig kvar vid korset efter korsfästelsen, att genom dopet fick kvinnorna komma med i kyrkans gemenskap och sitta bredvid männen. Han skriver också om kvinnor som blivit helgon och martyrer samt att kvinnor fick gå i kloster och genom kyrkans försorg skaffa sig högre utbildning. Han tar också upp exempel ur Galterbrevet där jämlikheten inför Gud tydliggörs "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus."

Är detta då exempel på att kvinnan fått utrymme långt innan feminismen fanns? Ja, kvinnan fick utrymme, men långt, långt ifrån en jämställd plats med mannen. I det avseende har religioner, så även Kristendomen, en lång väg att gå. Tack vare Islam slapp kvinnorna i andra delen av världen bli levande begravda, de fick rätt till ett visst arv och de fick synas mer ute i samhället än tidigare. Att säga ja till att bli mamma eller slippa bli levande begravd är idag, snarare en självklarhet, än att betraktas som ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Kan hända att kyrkan har gjort mycket bra för kvinnorna men jag vill hävda att kyrkan också har en mörk historia och därmed ett ansvar att driva jämställdhetsfrågor nu. Lars F Eklund citerar Galterbrevet, måhända kvinnorna var jämlika inför Gud (som jag skrev det är inte Gud som är problemet) men de var och är ännu inte jämställda i samhället. Jag skulle kunna räkna upp många bibelcitat som visar att kvinnan var förtryckt och så skulle förbli, men tänker inte göra det här. Det är inte så konstigt eftersom det var ett patriarkaliskt samhälle i Mellanöstern för 2000-3000 år sedan.Gud gör inte skillnad på könen, det är det männsikorna som gör. I kyrkans namn har kvinnor bränts på bål, har kvinnor lovat att vara undergivna och senare tillgivna mannen och i kyrkans namn har män misshandlat kvinnor för att de uttryckt sina åsikter. Genom kyrkans patriakala struktur rättfärdigades mannens plats som överordnad sin kvinna. Jag vet att kyrkan har reformerats, och inte står för det här längre, bortsett från enstaka individer, men jag anser att kyrkan borde vara mer aktiva i jämställdhetsdebbaten. Inte minst påverka sina kollegor runt om i världen som beskriver sig som kristna i olika grenar, men som har kvar en förlegad kvinno- och människosyn.

"...Svenska kyrkan hör till ett av de mest progressiva kristna samfunden i världen och är en föregångare i kristenheten med sina modiga beslut om kvinnliga präster, samkönade äktenskap och självklara försvar för solidaritet och rättvisa i världen liksom i Sverige. " Helle Klein

Jag kommer att fortsätta kalla mig feminist så länge maskulint är högre värderat än feminint och så länge män generellt är överordnade kvinnor behövs det personer som kallar sig feminister. En feministisk kyrka kanske?

Vi får inte glömma att alla religioner och samfund är skapade av människor för länge, länge sedan som var barn av sin tid. Gud byggde varken synagoger, tempel, moskeer eller kyrkor. Det gjorde människorna.


”Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad herren gör. Jag kallar er vänner, därför att jag låtit er veta allt vad jag har hört av Livsanden.”  Johannesevangeliet 15:15  

fredag 18 januari 2013

Jag är socialist av övertygelse, rättskänsla och vilja

Fick frågan varför jag är socialist, och om humanism och socialism är samma sak. Den sista frågan är inte enklast att besvaras, men den kan besvaras med färre ord. Nej, det är inte samma sak, men socialismen är väldigt human.

"Jag är en demokratisk socialist med stolthet och med glädje"sade Olof Palme och jag har citerat honom några gånger. Jag är socialist därför att jag tror på att vi tillsammans kan skapa social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Att vi med gemensamma resurser och krafter kan skapa ett samhälle där alla kan färdas väl. Jag är socialist därför att jag tror på en välfärd som vi bygger tillsammans, en välfärd som vi gemensamt bidrar till olika mycket beroende på var vi är i livet just nu. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" - en fras som har använts såväl i nya testamentet som av kommunister. Nu tror jag varken särskilt mycket på nya testamentet eller kommunismen, men tycker att denna fras stämmer väl in i mina socialistiska tankar.

Jag tror på individens kraft och personliga ansvar, men om individen ibland sviktar eller under en period har de extra svårt, måste vi ha ett system som träder in, i perioder när det inte går som vi tänkt. Vi måste bygga att samhälle där frihet, jämlikhet och solidarietet är självklara. Dessa ord kan tyckas vara utslitna, men de används ju så ofta just för att de är så rätt.
Jag tror på ett samhälle där vi tillsammans skapar trygghet, möjligheter och framtidstro inte bara för några, utan för alla.

När människor arbetar, tänker, umgås, funderar och är tillsammans sker spännande saker. Människor tillsammans kan åstadkomma fantastiska saker! När människor socialiserar blir vi starkare och också lite smartare.

Jag är socialist
eftersom jag tror att samhället mår bra av att de starka hjälper de svagare,
eftersom jag tror att alla människor utifrån sina förutsättningar ska kunna förverkliga sina drömmar,
eftersom jag tror på ett öppet, demokratiskt samhälle

Jag är socialist av övertygelse, rättskänsla och vilja.

onsdag 16 januari 2013

Alla 242000 barn har det inte lika jävligt.

Barnfattigdom kan tyckas vara ett dåligt valt ord. Barn i Sverige har det ekonomiskt bättre än många barn i tredje världen. Vi kan kalla det relativ fattigdom för att klargöra att det är hur man lever i relation till andra i samma land. Vi kan kalla det vad vi vill, barnfattigdom, barn i ekonomiskt utsatta familjer, barn som lever i familjer med ansträngd ekonomi etc men faktum kvarstår, det finns 242000 barn i Sverige, år 2013, som lever i familjer där familjens inkomst inte täcker nödvändiga kostnader som boende, mat, kläder och försäkringar. Det är kalla fakta! Detta är barn som växer upp med konstant knappa resurser. Barn som växer upp i familjer där ekonomin är en ständig källa till oro för såväl föräldrar som barn. Barn som växer upp i familjer där föräldrar måste göra prioriteringar, inte gällande semester till Gambia eller surfplatta, utan mellan galonbyxor eller tandläkarbesök. Ingen felaktig statistik eller felaktiga rapporter eller felaktiga benämningar kan förändra verkligheten för dessa barn. De lär sig tidigt i livet att de inte har samma möjligheter som sina jämnåriga och det formar deras liv. Barnen riskerar sämre skolresultat, mindre aktiv fritid, sämre hälsa och, enligt Rädda Barnen, riskerar de att få svårigheter att delta i sociala sammanhang. Ikväll visade SVT Uppdrag granskning, där man  granskade Rädda Barnen, BRIS och Majblommans rapporter och siffrorna kring statistiken. En granskning som för den oinvigde kan få det att framstå som att det inte finns några barn i Sverige som är fattiga. Väldigt olyckligt! Inget som gagnar varken barnen eller debatten. Däremot är det uppfriskande att fundera över hur statisktik och massmedial uppmärksamhet fungerar.

Enligt barnkonventionen har barn rätt till (26)social trygghet, (27) skälig levnadsstandard och (28) gratis utbildning i grundskola. Dessutom står det (4) att staten ska utnyttja det yttersta av sina resurser för att konventionen ska kunna genomföras. Bara genom att läsa dessa artiklar ur konventionen kan man konstatera att barnfattigdom inte ska existera i Sverige - men det gör den. Inga barn ska behöva hamna utanför. Gör inte staten sitt yttersta då? Om du frågar mig, nej! I stället ser vi ökade klyftor, ökad segregation och en välfärd som monteras ner.

Barnfattigdomen måste utrotas eftersom det handlar om barn som är utsatta på så många sätt. Det handlar inte om barn som inte får en ny iphone eller en familj vars ekonomi går överstyr för att föräldrarna går på krogen. Nej, situationen är svårare än så, den ekonomiska utsattheten är betydligt mer komplicerad. Graden av elände skiljer sig åt, såklart. Alla 242000 har det inte lika jävligt. Men för mig räcker det att ett barn längtar till måndagen för att få lagad mat, att ett barn saknar gympaskor, att ett barn inte kan följa med på skolresa, att ett barn inte kan leva i tron om en hoppfull framtid, för att bli arg och frusterad. Sverige kan bättre.

måndag 7 januari 2013

S - ett grönare parti

”Skrivningarna om behovet av att omedelbart ställa om samhället i miljövänlig rikt­ning måste förstärkas. Det måste tydligt framgå att detta arbete inte kan anstå” Detta skriver Stockholms arbetarkommun i sitt remissvar på programkommisionens förslag till nytt partiorgan. Jag jublar! Flera distrikt skriver att det krävs ett grönare partiprogram. Skånes partidistrikt skriver att socialdemokratin måste tala klarspråk när det gäller dagens konsumtionsnivå per invånare i den rika världen och att den inte är hållbar. S-kvinnor menar att idén om hållbar utveckling bör vara en grundläggande plattform för en modern socialdemokrati.

ÄNTLIGEN! 

Jag har stora förhoppningar på kongressen i vår och att de (jag blev ju tyvärr inte ombud...) vågar anta ett grönt partiprogram där hållbar utveckling är i fokus. Ett partiprogram där vi ser kopplingen mellan social, ekonomisk, och ekologisk hållbarhet, där social hållbarhet är målet, ekonomin medlet och ekologin villkoret. När jag läste artikeln om remissvaren blev jag härligt upprymd. Vi kan bättre i Sverige när det gäller miljön och det ska vi socialdemokrater visa! Vi kan inte lägga allt ansvar på enskilda individer. Politiken, staten, måste ta sitt ansvar. 

Idag är det 614 dagar kvar tills vi sparkar Reinfeldt ut ur Rosenbad. 
Det är inte en dag för tidigt! Det behöver Sverige. 
Sverige behöver en ny regering - NU